Stockholm 31 augusti 2020

 

Till

Regeringskansliet

Dnr: S2020/02841/FS

Remissvar på SOU 2020:19 om God och nära vård:

Här kommer svar på ovanstående remiss från Diabetesorganisationen i Sverige (DiOS).

Övergripande anser vi att utredningen visar på bra ambitioner och pekar ut många viktiga förslag till hur vården kan förbättras. För oss i DiOS är det mycket angeläget att många av förslagen i utredningen kan förverkligas.

Initialt vill vi lyfta att patienter och patientorganisationer behöver vara med i det praktiska införandet av förslagen i God och nära vård. Patientföreträdarna har kunskap och förmåga delta samt måste tillåtas att bidra till förbättring av vården. Med vår kunskap kommer införande av förslagen avsevärt förenklas.

Svårt med samverkan när många drar åt olika håll. Ett tydligt problem är alla särintressen som splittrar upp vården. Mellan offentlig och privat, mellan regioner och kommuner, men också mellan olika offentliga vårdgivare.

Vi menar att det kommer krävas ett helt annat synsätt med samverkan istället för konkurrens.

Satsa mer på förebyggande hälsovård!

Förstärka det friska istället för att allt för snabbt enbart skriva ut mediciner. En mycket viktig faktor om patienter ska kunna vara delaktiga i sin vårdplanering och för att möjliggöra positiva inslag i den individuella vårdplanen.

Patienter vill ha digitala lösningar men ofta är det vården som ligger. Olika journalsystem samt konkurrens mellan vårdgivare så att vårddata inte samlas och delas försvårar och omöjliggör samverkan.

Samtidigt får det inte glömmas bort att alla patienter inte vill ha eller inte klarar digitala lösningar. Vården måste kunna hantera både patienter som vill ha de digitala lösningar och de som inte kan.

Vården är offentligt finansierad vilket utgör grunden för vårt sjukvårdssystem. Samverkan måste prioriteras för att utnyttja vårdens samlade resurser effektivt. Samtidigt kommer det behövas mer resurser och framför allt omfördelas till primärvården.

Lag som samarbete helt nödvändig, både mellan region och kommun men även mellan det offentliga och privata samt även mellan olika vårdgivare. Behovet av lagstiftning mycket stort.

Kommunalt anställda behöver kunna få bistå sjukvårdens anställda, ex. personal på äldreboende där många boende är multisjuka.

Individuell plan oerhört viktig, men hur försäkra att alla patienter får vetskap om att hen har rätt till den?

Patienten ska vara delaktig (efter förmåga) i att formulera planen. Ska detta fungera i praktiken behöver planen arbetas fram tillsammans med den enskilde patienten – inte ensidigt utarbetas av vården.

Risk för otydlighet med både individuell plan och patientkontrakt, går det ha ett begrepp istället för två?

Detta är våra korta kommentarer från Diabetesorganisationen i Sverige.

Stockholm, dag som ovan

 

Thomas Magnusson

Förbundsordförande

Länk till lättläst sammanfattning av utredningen