Rapporten överlämnades under föregående vecka till Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, till Agneta Karlsson, statssekreterare folkhälso-, sjukvårds- och idrottsfrågor och till Anders Lönnberg, nationell samordnare för life science.
– Ministern, statssekreteraren och regeringens samordnare var alla mycket positiva till förslagen, vår vision och vårt engagemang. Vi hoppas bidra till att politikerna i större omfattning presenterar långsiktiga visioner och konkreta åtgärder för att nå visionerna, inte minst inför forskningspropositionen, säger Anna Nilsson Vindefjärd, generalsekreterare för Forska!Sverige.
DiOS har medverkat, genom vår ordförande Thomas Magnusson, till att ta fram denna rapport genom deltagandet i Forska!Sverige. Här kommer bl.a. förslag om hur forskningen kan förbättras i Sverige. Men för DiOS är det också viktigt att trycka på patienternas betydelse för framgångsrik forskning. Därför känns det extra bra att en av mottagarna var DiOS tidigare ordförande Anders Lönnberg.
Länkar:
]]>Patientens rätt till information och delaktighet har också stärkts. Syftet är att tydliggöra patientens ställning samt främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet.
Vi som representerar Läkarförbundet och flera patientföreningar anser att patientlagen är ett litet men otillräckligt kliv i helt rätt riktning. En modern patientorienterad hälso- och sjukvård ser varje patient som en unik människa som självklart ska vara delaktig i beslut om sin egen vård. Ambitionsnivån när det gäller patientens reella valfrihet måste dock höjas betydligt om patientlagens intentioner ska bli verklighet.
För det första bör rätten att söka vård i hela landet omfatta såväl slutenvården som öppenvården. När fritt vårdval gäller över nationsgränserna i Europa finns inte längre något giltigt skäl för att patientens valmöjligheter ska begränsas inom det svenska sjukvårdssystemet. Då öppenvården kan vara väl så komplicerad som slutenvården är också ekonomiska argument svaga. Dessutom gynnas även slutenvården av att det uppstår en viss konkurrens om patienterna, som driver på kvalitetsutvecklingen och ökar incitamenten att aktivt tillhandahålla för patienten relevant information.Vi föreslår därför att regeringen snarast lägger ett lagförslag till riksdagen om att utveckla patientlagen så att patientens valfrihet även omfattar slutenvården.
För det andra anser vi att en nationell väntelista bör inrättas – en väntelista som möjliggör för patienten att jämföra både väntetider och medicinsk kvalitet och service över hela landet. Reell valfrihet kräver bra information att bygga valen på. I dag saknas både uppgifter om väntetider och möjlighet att jämföra medicinsk kvalitet och service på många håll inom sjukvården.
Alla skulle tjäna på att en mer heltäckande väntetidsstatistik fanns lätt tillgänglig. Utifrån ett patientperspektiv borde det vara självklart att få välja den vård som verkar effektivast, det vill säga att kunna ställa sig i den kö som är kortast och som mest sannolikt leder till önskvärd vård med bäst resultat. Väntetiden är självklart inte den enda men väl en högst relevant faktor när patient och läkare ska planera vården.
Ur professionens perspektiv vill man gärna få mått på hur verksamheten står sig i förhållande till andra enheter. Även hur länge patienterna behöver vänta på operation hos olika vårdgivare är högst relevanta uppgifter. Och i fortsättningen – vad är det som gör att vissa sjukhus har kortare väntetid eller lyckas bättre? Väntelistan ger ökade förutsättningar att identifiera och åtgärda flaskhalsar som stoppar upp fungerande vårdflöden.
Vi föreslår därför att Socialstyrelsen ges ansvaret att utveckla den nationella väntelistan. Myndigheten bör snarast få regeringens uppdrag att hämta in och sammanställa uppgifter om väntetider och vårdkvalitet från huvudmännen, och tillsammans med uppgifter från Öppna jämförelser och kvalitetsregister bygga en plattform på webben som gör informationen lättillgänglig för alla, samt att se till att listan kontinuerligt uppdateras.
Webbplattformen gör det också möjligt att erbjuda patienter viss vägledning om behandlingsmetoder i anslutning till listan.
En heltäckande valfrihet i kombination med nationell väntelista menar vi skulle ge betydande kvalitetsförbättringar, öka transparensen och insynen i vården samt bidra till ett mer likvärdigt vårdutbud över landet. Särskilt stor nytta skulle det göra inom sjukvårdens krisområden.
Ett tydligt exempel är cancervården, där patienter i dag erbjuds vård med oacceptabelt långa väntetider, och skillnaderna mellan olika landsting och regioner är stora.
Heidi Stensmyren, ordförande i Sveriges Läkarförbund
Karin Båtelson, ordförande Sjukhusläkarna, förste vice ordförande
Läkarförbundet
Ove Andersson, ordförande i Svenska Distriktsläkarföreningen, andre vice ordförande Läkarförbundet
Thomas Magnusson, ordförande Diabetesorganisationen i Sverige
Calle Waller, vice ordförande, Prostatacancerförbundet
Tina Norgren, ordförande Psoriasisförbundet
Beryl Svanberg, förste vice ordförande Reumatikerförbundet
Inger Ros, förbundsordförande Riksförbundet HjärtLung
Alla som lever med diabetes, deras nära och kära och andra intresserade förtjänar och behöver det. En enad rörelse stärker vår röst och position som företrädare för människor med diabetes. Det sätter fokus på vår uppgift att sprida kunskap, inspirera, påverka och stödja forskning kring diabetessjukdomarna. Vi anser att det gör vår rörelse intressantare som medlemsorganisation och på så sätt stimulerar att fler vill engagera sig i verksamheten.
Våra samtal är lösningsfokuserade, förtroendeskapande och framtidsinriktade. Vi tror på det vi gör, och har som mål att under 2016 kunna presentera ett konkret förslag för hur våra organisationer kan bilda en ny gemensam diabetesorganisation.
Thomas Magnusson Förbundsordförande Diabetesorganisationen i Sverige
Fredrik Löndahl
Förbundsordförande
Svenska Diabetesförbundet
De statliga satsningar på forskning och innovation som gjorts i Sverige har inte gett önskad effekt, enligt en ny rapport från OECD. Orsaken är avsaknad av en vision, styrning och samordning, delvis inom akademin men framför allt på politisk nivå.
– Vi är inte förvånande. Tvärtom. Forska!Sverige har länge varnat för att Sverige tappar i både FoU-investeringar och kvalitet. Det krävs strukturförändringar för att öka värdet av varje krona som investeras i forskning, säger Anna Nilsson Vindefjärd, generalsekreterare för Forska!Sverige.
Det är mycket stimulerande att få delta i ett samarbete mellan så många och så olika organisationer. Jag ser med spänd förväntan fram emot de tankar och förslag som förhoppningsvis blir resultatet av detta arbete
OECD efterfrågar ett helhetsperspektiv för forsknings- och innovationssystemet i Sverige. För att bidra med detta initierade Forska!Sverige förra året ett samverkansprojektet med en mängd aktörer inom life science. Baserat på en gemensam analys av hela systemet, från medicinsk forskning till patientnytta, arbetade de fram åtgärdsförslag för att investeringar i forskning och innovation ska leda till ökad hälsa och välstånd. Dessa presenterades i maj 2015 i rapporten ”Agenda för hälsa och välstånd”.
– Den positiva responsen på rapporten och en stor efterfrågan från både projektmedlemmar och politiker gör att vi nu går vidare med samverkansprojektet, för att kunna involvera fler parter och arbeta mer långsiktigt, säger Anna Nilsson Vindefjärd.
– Det är mycket stimulerande att få delta i ett samarbete mellan så många och så olika organisationer. Jag ser med spänd förväntan fram emot de tankar och förslag som förhoppningsvis blir resultatet av detta arbete, säger Thomas Magnusson, Förbundsordförande i DiOS.
Med utgångspunkt i den tidigare rapporten kommer medlemmarna samverka nationellt och bidra med väl underbyggda åtgärdsförslag, ur professionens och patienternas perspektiv.
– De organisationer som nu går ihop för att samverka är beredda att ta sin del av ansvaret för att nödvändiga förändringar ska kunna utföras på ett effektivt sätt. Vi ser fram emot ett bra samspel med politiska beslutsfattare i det gemensamma målet att stärka life science-systemet i Sverige, för att öka både hälsa och välstånd, säger Anna Nilsson Vindefjärd.
Rapporten “Agenda för hälsa och välstånd” släpptes i maj 2015 i samband med en konferens där bland andra Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, Mikael Damberg, närings- och innovationsminister, och Gabriel Wikström, folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister deltog.
Forska!Sverige är en oberoende stiftelse som verkar för att förbättra villkoren för medicinsk forskning och dess tillämpning. Stiftelsen har grundats av personer från olika delar av samhället: politiken, näringslivet, kulturen, fackföreningarna, vården och universiteten. Forska!Sveriges vision är att medicinsk forskning och företag ska utvecklas i eller flytta till Sverige och att medicinska framsteg snabbt ska komma befolkningen till godo.
Riksorganisationen DiOS riktar ny kritik mot Landstinget Dalarna i diabetesdebatten – ”Den extrema mängden hyrläkare i landstinget undergräver det förtroendefulla samtalet mellan läkare och patient där även svåra frågor om diabetes kan lyftas”, skriver förbundsordföranden i Dala-demokraten.
I samband med diabetesmånaden konstaterar vi följande: I Sverige lever 50 000 personer med typ 1-diabetes och 350 000 har den ständigt ökande folksjukdomen typ 2-diabetes. Oavsett diabetestyp är det viktigaste målet att upprätthålla en så normal blodsockernivå som möjligt. Om ditt blodsocker över tid ligger för högt kan du drabbas av långtidskonsekvenser som hjärtinfarkt, bensår, amputation och blindhet. Om ditt blodsocker blir för lågt drabbas du å andra sidan av ett allvarligt blodsockerfall.
Idag finns modern behandling som minimerar riskerna för allvarliga blodsockerfall, samtidigt som du kan få ett stabilt och bra långtidsblodsocker. Men vi patienter får inte alltid tillgång till dem. Enligt en europeisk undersökning så ligger Sverige i den nedre halvan när det gäller införandet av nya innovativa diabetesläkemedel och vi ligger på sista plats av de europeiska höginkomstländerna. Jämför detta med Danmark som ligger på andra plats. Kraftiga blodsockerfall är vanligare än de flesta tror. Hela 85% av de med typ 1 och 45% av de med insulinbehandlad typ 2-diabetes drabbas inom loppet av en månad. Detta får naturligtvis konsekvenser för samhället med ökade vårdkostnader och värst är det för de drabbade med hälsokomplikationer och sämre livskvalitet.
– Sluta vara rädd för att prata om kraftiga blodsockerfall. Ställ frågan till din läkare eller diabetessjuksköterska. Kräv behandling som ger det bästa resultatet
Det råder stor okunskap bland oss som lever med diabetes om den här typen av allvarliga blodsockerfall. Enligt en ny undersökning med 1124 diabetespatienter, upplever 59% av de svarande att de inte får tillräckligt med information från sin läkare. Undersökningen visar också att 52% inte alls har talat om hypoglykemier, allvarliga blodsockerfall, med sin läkare och största anledningen till detta är för att läkaren inte har tagit upp ämnet. Nästan hälften tror att kraftiga blodsockerfall är en oundviklig del av sin diabetes.Det finns ett antal åtgärder som kan förbättra situationen:
– Läkare: Ökad förståelse om att allvarliga blodsockerfall är vanligare än ni tror och att det även förekommer i mycket stor utsträckning hos typ-2 patienter. Initiera dialog och fråga proaktivt era patienter om hypoglykemier. Se till att era patienter får tillgång till moderna läkemedel som minskar risken för dessa blodsockerfall.
– Landstinget Dalarna har mycket jobb att göra. Den extrema mängden hyrläkare i landstinget undergräver det förtroendefulla samtalet mellan läkare och patient där även svåra frågor om diabetes kan lyftas. I en helt färsk rapport från Konkurrensverket visas att Landstinget Dalarna har de högsta kostnaderna per invånare för hyrläkare. Detta går också hand i hand med att Dalarna har de sämsta genomsnittliga långtidsblodsockren för diabetespatienter av alla landsting i landet, enligt Nationella Diabetesregistret. Långtidsblodsockret, HbA1c, är det kanske viktigaste kvalitetsmåttet för diabetesvårdens kvalitet.
– Vi som lever med diabetes: Sluta vara rädd för att prata om kraftiga blodsockerfall. Ställ frågan till din läkare eller diabetessjuksköterska. Kräv behandling som ger det bästa resultatet.
Och du – nästa gång du går förbi personen på bänken utanför affären. Våga tänk tanken att hen kanske är en diabetiker som drabbats av ett farligt blodsockerfall. Vill du hjälpa till, se till att hen får i sig ett glas juice, lite druvsocker. Om nödvändigt, ring ambulans. Och sitt hos personen tills blodsockret stabiliserat hen till sitt vanliga jag igen.
Thomas Magnusson
Förbundsordförande DiOS – riksorganisation för diabetesföreningar runt om i Sverige
Relaterade länkar:
Debattartikeln i Dala-demokraten
Alla inlägg i debatten om diabetesvården i Dalarna
På en parkbänk utanför affären sitter en person. Hen är blek, darrar, verkar förvirrad och sluddrar när hen talar. Du tittar på personen. Hen svettas och äter ur en godispåse med fumliga rörelser.
Antagligen skyndar du förbi och avfärdar denne med att hen är full eller drogad.
Men visste du att hen kanske är en av de flera hundra tusen svenskar som minst en gång i månaden drabbas av en så ett kraftigt och farligt blodsockerfall, så kallad hypoglykemi.
I samband med Världsdiabetesdagen i helgen konstaterar vi följande: I Sverige lever 50 000 personer med typ 1-diabetes och 350 000 har den ständigt ökande folksjukdomen typ 2-diabetes.
Oavsett diabetestyp är det viktigaste målet att upprätthålla en så normal blodsockernivå som möjligt. Om ditt blodsocker över tid ligger för högt kan du drabbas av långtidskonsekvenser som hjärtinfarkt, bensår, amputation och blindhet.
Om ditt blodsocker blir för lågt drabbas du å andra sidan av ett allvarligt blodsockerfall.
Idag finns modern behandling som minimerar riskerna för dessa allvarliga blodsockerfall, samtidigt som du kan få ett stabilt och bra långtidsblodsocker. Men vi patienter får inte alltid tillgång till dem.
Enligt en europeisk undersökning så ligger Sverige i den nedre halvan när det gäller införandet av nya innovativa diabetesläkemedel och vi ligger på sista plats av de europeiska höginkomstländerna. Jämför detta med Danmark som ligger på andra plats.
Kraftiga blodsockerfall är vanligare än de flesta tror. Hela 85 procent av de med typ 1 och 45 procent av de med insulinbehandlad typ 2-diabetes drabbas inom loppet av en månad.
Detta får naturligtvis konsekvenser för samhället med ökade vårdkostnader och värst är det för de drabbade med hälsokomplikationer och sämre livskvalitet.
Det råder stor okunskap bland oss som lever med diabetes om den här typen av allvarliga blodsockerfall.
Enligt en ny undersökning med 851 diabetespatienter , upplever 61 procent av de svarande att de inte får tillräckligt med information från sin läkare.
Undersökningen visar också att 52 procent inte alls har talat om hypoglykemier, allvarliga blodsockerfall, med sin läkare och största anledningen till detta är för att läkaren inte har tagit upp ämnet.
Nästan hälften tror att kraftiga blodsockerfall är en oundviklig del av sin diabetes.
Det här är inte okej!
Att läkare inte ställer frågan om farliga blodsockerfall i mer än hälften av fallen är chockerande och tyder på ett stort kunskapsunderskott.
Det är farligt för patienterna som riskerar att antingen råka ut för onödiga farliga blodsockerfall, eller på grund av rädsla gå omkring med för lite behandling och därmed få svåra följdsjukdomar av sin diabetes.
Ansvaret faller nu tungt på både landstingen och läkarkåren. Ni måste se till att vi diabetespatienter får tillgång till den bästa behandlingen i form av moderna läkemedel och tekniska hjälpmedel.
Svåra blodsockerfall är inte en oundviklig del av diabetes. Det finns behandling som kan hjälpa oss patienter att leva utan skräcken för farliga blodsockerfall, men de används i allt för låg utsträckning.
Nu måste en förändring ske.
Thomas Magnusson,
Förbundsordföranade
Diabetes är en folksjukdom. Omkring 400 000 personer har diabetes i Sverige och av dem har mellan 85 och 90 procent diabetes typ 2.
Världsdiabetesdagen den 14 november uppmärksammas med ett seminarium där forskare och experter tar upp en rad aspekter på typ 2-diabetes. Samtidigt lanserar Storstockholms Diabetesförening ett självtest där man kan undersöka om man ligger i riskzonen för diabetes. Gör man det är det viktigt att gå och testa sitt blodsocker på sin vårdcentral.
– Med tanke på hur pass många det faktiskt är som kan vara drabbade utan att de vet om det signalerar en alldeles för hög okunskap bland befolkningen. Det är oerhört viktigt att upptäcka diabetes typ 2 i ett tidigt skede för att kunna behandla i tid, säger Stig Nyman, ordförande i Storstockholms Diabetesförening.
Screening av diabetes
Storstockholms Diabetesförening arrangerar även ett öppet seminarium den 14 november. Temat för seminariet är Leva och må bra med diabetes. Flera experter deltar, däribland professor Martin Ingvar, hjärnforskare och vice rektor för Karolinska Institutet, Eva Toft, överläkare och specialistsakkunnig inom diabetologi och Anders Lönnberg, patient, riksdagsledamot och regeringens samordnare för life science.
Ett sätt att hitta de som har dold diabetes är undersöka personer som ligger i riskzonen. Vid en studie inom Program 4D, ett gemensamt initiativ från Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting, genomfördes förra året screening på två vårdcentraler. Man fann att drygt 30 procent hade odiagnostiserad typ 2-diabetes eller störd sockerbalans.
– Vi gjorde screeningen för att hitta odiagnostiserade personer med typ 2-diabetes och personer som har hög risk att få det. Gör de livsstilsförändringar kan de nämligen slippa eller i alla fall vänta med medicinsk behandling, säger Eva Toft, överläkare och specialistsakkunnig inom diabetologi på Karolinska institutet.
Dieter vid diabetes
Ytterligare ämnen som tas upp på seminariet den 14 november är kostråden för personer med typ 2-diabetes, Artur Ringart leder debatten. Professor Kerstin Brismar berättar om sin forskning om 5:2-dieten. Vi debatterar om vad som händer med alla som är ovetande om sin sjukdom, om diabetesvården är bättre i Stockholm än i övriga landet och vad politikerna gör.
Insulinets upptäckare
Att diabetes uppmärksammas just 14 november beror på att då föddes den kanadensiske fysiologen Frederick Banting som tillsammans med medicinstudenten Charles Best upptäckte insulinet 1921. Därmed förändrades behandlingen av diabetes dramatiskt mot att dess för innan ha varit en sjukdom med ofta dödligt förlopp. Banting fick Nobelpriset i fysiologi och medicin 1923 men valde själv att dela det med Best.
Seminariet hålls på Norra Latin i Stockholm 14 november kl 13.00 till 16.00.
Länk till SSDF:s risktest och program för seminariet 14/11: http://www.ssdf.nu/
För mer information, kontakta gärna:
Stig Nyman, ordförande, Storstockholms Diabetesförening 070-372 34 05
Eva Toft, överläkare och specialistsakkunnig inom diabetologi på Karolinska institutet 070-672 23 63
Maria Sjöström, kommunikatör, Storstockholms Diabetesförening 070-787 68 47
Storstockholms diabetesföreningen arrangerar ett öppet seminarium om diabetes på världsdiabetesdagen den 14:e november. På plats finns specialister, politiker, forskare och diabetesföreningen under en hel eftermiddag. Läs hela programmet genom att trycka på denna länk.
Blekinge Diabetesförening samverkar med Primärvården i Ronneby kommun med utställningar, information, samtal och erbjudande att testa sitt blodsocker i samband med sitt besök på Vårdcentralen i Ronneby, Kallinge och Bräkne-Hoby.
I Alingsås Diabetesförening avslutas veckan med en familjeaktivitet där medlemmarna badar, bastar och fikar.
Vad händer i din förening?
]]>
PRESSMEDDELANDE, 31 AUGUSTI, 2015
Vid DiOS kongress i helgen valdes Thomas Magnusson, kommunal- och landstingspolitiker, från Solna, till ny förbundsordförande. DiOS är ett av de två rikstäckande förbund som finns i Sverige för personer med diabetes och deras anhöriga.
Förutom val av ny förbundsordförande lade DiOS även en handlingsplan för det kommande året. Den omfattar bland annat stöd för ett Center of Excellence, CoE, inom diabetes och för PLM 3.0, en digital plattform som blir ett viktigt verktyg i att göra personer med diabetes mer delaktiga i sin sjukdom.
– Vårt mål är att förbättra vardagen för personer med diabetes. CoE är ett led i detta. Att bättre kunna samla och ta tillvara på den kompetens vi har kring diabetes är oerhört viktigt. Sverige ligger efter, internationellt sett. Vi måste ta ett bättre och mer samlat grepp om diabetes, både vad gäller forskning, behandling, utveckling och delaktighet. Diabetes är en vanlig sjukdom i dag och tyvärr även dess följdsjukdomar, som hjärtinfarkter, amputationer och njurproblem. Ändå görs inte tillräckligt för att öka delaktigheten bland personer med diabetes. Det går inte heller tillräckligt fort att som patient få tillgång till de nya behandlingar som lanseras. Så kan vi inte ha det längre, säger Thomas Magnusson.
Thomas Magnusson har själv diabetes sedan 2006, vilket bidragit till viljan att engagera sig i frågorna kring diabetes.
– Jag sköter mina bankärenden via mobiltelefonen och har direkt tillgång till det mesta via datorn, men när det gäller min sjukdom måste jag vänta tre veckor på ett brev via vanlig post från min läkare med de senaste provresultaten. Det är inte lätt att engagera sig i sin sjukdom när man inte får den överblick man behöver och då ökar genast risken för följdsjukdomar. Dagens teknik har kommit långt. Vi borde dra större nytta av det, även när det gäller vården. Därför stödjer DiOS också den digitala plattformen PLM 3.0 som nu utvecklas. PLM 3.0 blir ett verktyg där personer med diabetes både kan få kunskap och själva bidra med information om sin sjukdom. Diabetes handlar i mycket hög grad om egenvård. Med bättre överblick och mer information kommer delaktigheten och möjligheten att själv påverka sin vardag med diabetes att öka, säger Thomas Magnusson.
Till styrelsen valdes även Gunnar Henriksson – Alingsås, Karin Jansson – Tierp, Bo Holmberg – Stockholm, Björn Hammarsköld – Mora, Miriam Mattsson – Ronneby, Anna-Carin Wallin – Stockholm, Jonny Östh – Alingsås, Marianne Persson – Stockholm samt Göran Carlander – Karlskrona.
Thomas Magnusson efterträder Anders Lönnberg som sedan tidigare utsetts till regeringens nationelle samordnare för Life Science.
]]>Vi skriver även debattartiklar.
I en debattartikel i Dagens Medicin 25 april uppmanar SSDF, läkare och läkemedelsindustrin Stockholms läns landsting att skapa ett diabetessjukhus.
ÖPPET BREV
TILL ANSVARIGA I STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING
Bygg ett diabetessjukhus!
Det är hög tid att bygga ett diabetessjukhus, ett ”Center of Excellens”, som kan fungera som ett nav både för landstingets diabetesvård, för utbildning och för forskning.
Det finns flera anledningar till vår uppmaning:
I planeringen av Nya Karolinska Sjukhuset har diabetesvården anmärkningsvärt nog ingen plats, trots att det på varje enhet kommer att finnas många patienter med diabetes. Högt blodsocker orsakar till exempel postoperativa komplikationer.
I Stockholm kostar diabetesvården 11 000 kronor mer per patient jämfört med övriga landsting, men ändå har vi sämre resultat än stora delar av övriga Sverige, bl.a. ökande HbA1c och BMI-värden. Mönstret måste brytas annars kommer vi att se fler allvarliga komplikationer som belastar en allt större del av sjukvårdsbudgeten.
Strukturera istället vården efter diagnosområden. Det skulle ge fler synergieffekter där vi kan följa flödet runt en patient med samarbete mellan olika vårdenheter och därmed få en mer sammanhållen vård för patienten.
Ökad kunskapsnivå.
Vi ser framför oss en struktur där ett diabetessjukhus blir samlingspunkt och kunskapscentrum med specialistvård, forskning och undervisning. Det bildar kärnan i ett nav med vårdcentralerna kopplade till sig, där några är mer avancerade diagnosspecialistcenter och andra är vanliga vårdcentraler.
Diabetes är inte en utan många olika sjukdomar. Ju mer vi vet om dess olika former desto starkare blir behovet att anpassa vården efter individens förutsättningar och behov. Detta är något som politikerna talar om idag men tyvärr går systemet tvärt emot detta. En individualiserad vård ställer stora krav på en ny syn kring hur samhället ska ge hälsa till sina medborgare.
Då krävs också att man anammar ett ändrat arbetssätt med ett annat styrsystem inom hälso- och sjukvården. Delaktighet på lika villkor för personer med diabetes är ett måste.
Ett kompetenscentrum
Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet har en internationellt högt rankad diabetesforskning som utan patientunderlag kommer att tappa konkurrenskraft och därmed excellens. Ett diabetessjukhus kan samla all kompetens som behövs för utveckling av patientens bästa och stimulera till forskning och utveckling. Sverige ligger långt fram när det gäller en forskande läkemedels- och medicinteknikindustri, där är vi inte bara konsumenter utan även producenter. På ett diabetessjukhus bör man bedriva patientnära forskning där man överför kunskap från grundforskning till patienten för att förbättra diagnostik, behandling och resultat. I framtiden kan detta stimulera utvecklingen av nya behandlingsprinciper, läkemedel och medicinteknik i samarbete med industrin.
Vi begär att Stockholms läns landsting skyndsamt tillsätter en utredning i syfte att skapa ett diabetessjukhus.
Stockholm den 21 mars, 2012
Storstockholms Diabetesförening, SSDF: Ordförande Bo Holmberg; vice ordförande Anders Lönnberg; kanslichef Eva Lagging; professor Kerstin Brismar; leg läkare Johan Friberg; leg läkare Bengt-Olov Tengmark; VD Anders Blanck, LIF; Katarina Bergshem, Kairos Future; VD Anna Lefevre Skjöldebrand, Swedish Medtech.
]]>